När jag läste om slaget vid Monte Cassino fastnade jag för en siffra: 923 polska soldater miste livet i striderna. Jag började fundera på hur man egentligen förhåller sig till en sådan siffra. Vi läser hela tiden om hur många som har dött i krig, men det är lätt att siffrorna bara blir just siffror.
Därifrån kom idén till 923. Jag ville göra ett halsband med en pärla för varje polsk soldat som miste livet vid Monte Cassino. Jag började leta i mina egna gömmor och valde återbrukade pärlor i olika material, former och färger. Jag ville inte att de skulle vara likadana och framför allt ville jag inte köpa 923 nya, identiska pärlor för att representera 923 olika människor.
Halsbandet växte fram ganska långsamt. De 923 pärlorna är trädda och sammanfogade med silkestråd och delar av halsbandet är flätade med kumihimo.
Och så finns där en kula, mitt mellan skulderbladen.
Förra sommaren åkte jag till Masurien i Polen tillsammans med min då 88-årige blinda pappa och mina två söner. Mamma hade alltid drömt om att åka dit och se de många sjöarna, men det blev aldrig av. Efter att hon hade gått bort ville jag göra resan ändå, på något sätt för att komma närmare henne.
Som en del av resan besökte vi Varglyan och det är därifrån kulan i 923 kommer. Samtliga kulor som jag använder i Petals of Defiance kommer från samma plats.
Ovanför kulan sitter en röd rosett av polyesterband, en liten vink till de röda rosetter som man kan se i kvinnors flätor i polska folkdräkter.
På något sätt blev själva räknandet en viktig del av arbetet. Att sitta med pärlorna och veta att jag behövde exakt 923 gjorde siffran fysisk på ett sätt den inte varit när jag bara läste den. Det tog tid att hitta pärlorna, trä dem, räkna och kontrollräkna.
Och kanske var det egentligen det jag ville med halsbandet. Att stanna kvar vid siffran lite längre.